Radio Viking.

Idag har jag deltagit i en direktsänd debatt på radio Viking som sändes från Kaggeholms folkhögskola på Ekerö. Den andra debattören hette Christer Sturmark och är ordförande i Humanisterna. Det kunde ha blivit hur bra som helst för Christer verkade så säker på sin sak: "healing fungerar inte" och att vi bara verkar vilja ha en massa pengar, dessutom så var vi, (alla healers?) de sista människorna på jorden som skulle prata om energi, för vi visste ingenting alls om energi! Han trodde inte på övernaturliga saker och jag berättade för honom att det gör inte jag heller. Men jag tror på mirakel. Jag försökte förklara för honom att det är energi som jag ger och som sen i sin tur trycker fram de undertryckta känslor som ligger i vägen för klientens läkning. Det var då han kontrade med att han inte tyckte att vi (?), skall prata om energi..

Åh! Jag hade velat fortsätta prata om känslor, närvaro, självkänsla, mod och rädsla. Om hur ont man kan få då man inte befinner sig i sin kropp. Jag hade velat prata om brevet som jag fick från min underbara klient i morse, hon som hade blivit sexuellt utnyttjad av sin far när hon var liten. Hur han hade förnedrat, förminskat och förnekat hennes känslor: "nej, det gör inte ont, du tycker det här är skönt, lita inte på dig själv, lyssna på mig, det här är rätt för dig". Jag hade velat berätta för honom om hur hon sedan i vuxen ålder hade lärt sig att stänga av, att inte vara i sin egen kropp, hon hade lärt sig att stänga av sina sinnen och inte lyssna på sina känslomässiga impulser, vilket bidrog till nedsatt hörsel, syn och ett väldigt dåligt balanssinne. Hon ramlade och snubblade ofta då hon inte befann  sig i sin egen kropp, hon gjorde illa sig själv och lyssnade inte på några varningssignaler. Med healingens hjälp/energi kunde hon få insikt om och se sitt problem och arbeta aktivt med att komma tillbaka in i sin egen kropp och börja lyssna till sina egna känslor och sedan följa dem. Hon ramlar inte nu, balansen är bra, hon gör inte illa sig själv längre. Hon tycker att healingen har gjort underverk för henne. Jag har aldrig sett en människa stråla så mycket som hon gör idag. Hon har hittat hem.

Jag hade velat prata med honom om vad som hindrar oss från att vara friska, kreativa, lyckliga och i ett sunt hälsosamt flöde, jag hade velat debatterat  mycket längre och gärna i direktsändning. Jag hade velat se och känna honom mycket närmare på pulsen! Det var riktigt roligt att vara med i radio men jag fick ordet alldeles på tok för kort stund. Men bättre än ingenting alls.. Au bien tout!

Jag har längtat hela dagen på att jag skall få komma hem och skriva på min blogg! Nej, inte riktigt så, men utmanande och spännande är det att jag ännu en gång och återigen har bestämt mig för att dela mina känslor, tankar och ord i denna form på nätet. Såvitt jag vet så är det ingen som följer och läser denna följetong, jag har ju hitintills bara publicerat dikter på den och inte så många människor tycks vara intresserad av dikter. Hoppas dock kunna ändra på det då jag insisterar på att mina tjusiga mästerverk både inspirerar och bidrar med helande energi till var och en!

Jag tror på mina dikter och var konstnär som tror på sina verk, har kommit en bra bit på vägen. Jag har någonting att berätta. Jag är vägen. 

Idag har jag varit på Vattumannen och sällskapat med en underbar Vattuman som pratar franska och som också blev min översättare då jag gav en session till en fransktalande kvinna. Insikter och bekräftelse kom i och med att jag öppnade mina sinnen för det vackraste språket av de alla, tack till min kära Vattuman! 

Annars är det väl engelska som jag borde fokusera på nu med New York som väntar och allt, känns bara så stort, ofattbart och ballt helt enkelt. Tänk att min nyfunna väninna kom hela vägen från New York till Vattumannen för att hälsa mig välkommen till hennes hem, på landet utanför det stora "äpplet".            

Denna synkade sammanstrålning ägde rum dagen efter att jag hade tagit beslutet att åka dit. Utan varken mål eller medel för färden. Och för att tala om ännu mer sammanträffanden så upptäckte jag på facebook att hon är född dagen efter mig. Och ikväll så ringde en klient som är född dagen innan, det börjar att brännas känner jag. Detta hör till ovanligheterna. Jag har studerat astrologi i flera år nu och samtliga tecken brukar invadera min omgivning i synkade "attacker", när jag behöver lära mig någonting. För det mesta handlar det om jorden, vattnet, luften eller elden. Eller om energin från planeterna. Ofta de motsatta förhållandena eller de som jag har svag påverkan från och måste lära mig att stå stabilare i. Men nu väger vågen lika. Jag har någonting väldigt vackert att lära tror jag. Spegelbilden har kommit närmare.. Gäsp! Trött ikväll. Lång euforisk och lycklig dag. Kram och God natt och Bon voyage!

Mitt högsta syfte, (inte en dikt).

En låg promenad i skogen med löven och alla dess färger, trädstammarna är tjocka och rikstäckande med den mjuka mörkgröna mossan under mina fötter. Det var blött här och där och ibland fick jag gå omvägar för att inte stå på knäna i leran. Trodde faran lurade i vassen ett tag, närmare bestämt under ormbunkarna som jag var tvungen att kliva rakt igenom för att undvika vattenpölarna på stigen men det var bara rädslan för att bli beskylld att ljuga, rädslan att bli beskylld för att vara en bedragare. Det var rädslan för att anklagas att vara en falsk version av mig själv som spökade där bland blad och bär. I mitt uppdrag ingår det förr eller senare att tala om och tala öppet om vem jag är och vem jag har varit i tidigare inkarnationer, i alla fall vem jag var i en alldeles speciell  inkarnation. Speciell för mig men kanske också känd för andra människor.    
Ja, jag känner mig speciell, jättespeciell! Jag tycker att mitt uppdrag och min uppdragsgivare är alldeles otroligt fascinerande, genuina och speciella. Men det hindrar inte att alla andra människor runt omkring mig också är speciella, de kan ju vara hur speciella som helst, för sig själva, i sitt eget liv. Jag hoppas för Guds skull att alla människor väljer att vara väldigt speciella, i sitt eget högsta syfte och genuina uppdrag på jorden. Jag känner mig inte mer speciell än någon annan, hur skulle jag kunna vara det? Ingen kan ju vara mer speciell än någon annan. Inget uppdrag är större eller mindre. Vi är alla en och samma. Vi behövs i det gigantiska ljuspusslet som nu läggs bit för bit. Låt oss känna oss ödmjuka inför den uppgift som denna inkarnation har i åtanke för oss. Låt oss blomstra och bidra med vår gåva och våra önskningar för ett kärleksfullare rike på vår dyrbara planet.

/Charliee

Eldarna vid Minas Tirith

Ja, jag rider inatt, jag tar emot denna vackra synkronistiska skatt som det innebär att vara människa idag, som skänker mig både tårar, sorg, glädje och skratt. Att få välja min vilja, min vardag, mitt vetande och varande. Tillgången till tilliten tar mig hem, tillståndet i vår del av världen, tacksamheten till välfärden. Tidlösheten som stöder den fria viljan, tilliten som gynnar den vita liljan. Maria och Jesus som bar sig själva fram. Ja, jag rider i natt, vilt och vigt på den vita valacken tar jag mig fram och på krönet av backen tar jag emot denna vackra fackla som brinner för kärleks skull och som hinner ikapp mig när jag kommit ända in till kärnan av löken som jag skalat, klyftat och dryftat om så länge. Fastän ögonen fortfarande tåras så har det ändå för mig och min personliga vilja vårats då jag synkronicerat mig själv, min själ, och länkat samman med min faders högsta vackraste välstånd och välmenande vilja för mig. Som är en och samma. Ja, jag rider i natt, jag erkänner mitt tindrande barn och mitt tickande uppdrag som den tankvärda sanningen förde fram i ljuset där jag sol- och vårat mig själv bakom huset, så länge, sen tidernas begynnelse. Och inte en tillstymmelse fanns till förlåtelse, där ordet inte var sagt fanns ingen förståelse. Ja, jag rider i natt, ingen solnedgång har varit vackrare än den i dag, ryggraden rakare och nu är jag ingen stackare. Vårdkasarna vid Minas Tirith har tänts, lyckan har äntligen vänts och nu kan vi börja om från början min vän. För vem tänder stjärnorna när jag är borta?

Vi kan ta vårt ansvar.

Ja, det finns inga ord för vad som pågår i världen, vad det är som skapar välfärden och vad som pågår hos oss som inte tycks kunna se klart att ekonomin som de säger styr faktiskt inte behöver vara så dyr och kosta så många liv som den gör. Så många barn har blivit fångade och fängslade i dess garn, några säljs som fet mans slav, andra svälter tills de tuppar av. Och vi sover vår blinda törnrosasömn, stucken av törnen de gav oss i skolan, det finns inget annat sätt att sköta systemet, inget annat sätt att lösa problemet med hur vi människor skulle kunna leva utan att lära oss tro på att så många måste dö för några andra få, som lever i överflöd på öde ö. Sömndruckna i vår skönhetssömn köper vi sen aktier på börsen, belönar oss för att vi törs, sen tror på resultatet, kammar hem kapitalet, slår vad och slår till igen. Och dödar några fler stackars barn som är utmattade av hungern och törsten. Är det här vad vi väljer att tro, är detta vår sanning att ekonomin är Gud, som lämnar de små, svaga och behövande utanför? Har vi blivit så stuckna och av alkohol druckna, indoktrinerade och passiviserade att vi inte ser att det är vi som bestämmer i vårt eget land? Vi kan ta vårt ansvar. Vill vi spela ett ekonomiskt rävspel som gör att så många människor dör varje dag? Att några få försörjer sig gott. Att människor som sliter och släpar i vardagen ändå aldrig finner lycka, glädje eller harmoni? Vi kan göra vad vi vill i vårt land. Vi kan föregå med gott exempel. Vi kan bestämma om vi vill att pengarna skall räcka till alla. Vi kan dela lika. Ekonomi är ingenting annat än några knapptryckningar på en skitig dator, några nollor mer hit och några mindre dit.. och ändå tror vi på denna skit! Grundlurad i tanken, igenmurade ögon på banken. Vi kan bestämma att dela lika, d.v.s att trycka lika på knapparna, att skriva lika på lapparna. Omöjligt säger de som hjärntvättats till att tro på skiten, barnsligt enkelt säger jag till eliten. Vi kan, vi vill! Vi bestämmer över vårt land.

Maktens ring.

Jag har rätt att vara i makt tillsammans med människor från den undre världen, från den övre världen, från ö-världen och välfärden. Jag har rätt att vara i makt tillsammans med den som jag har nära men då förändras min biologiska klocka och jag förvandlas från docka till man, fy skam, och jag ser plötsligt världen ut genom mitt högra öga medan min vänstra förblir tomt, tyst och livlöst. Och vad skulle då en ungmö som jag kunna göra, jo, jag kan taga mig en fager mö, att leva i balans någon annanstans och ingen kan mig störa, från att leva i denna gudomliga pakt för att bevara denna ursprungliga makt. Och utan maktens ring är jag föga rik i anden, jag som tog emot facklan som brann och bar den längs hela stranden. Är det celibat och singelskap som gäller för en syster i själen som jag? Spelar det överhuvudtaget någon roll då vi har släppt all kontroll och tar emot kärlek från alla människor? Jag är makten i mitt liv och jag drar till mig alla människor, alla situationer, konstellationer, subventioner och ordinationer . Jag drar till mig lycka, olycka, kärlek och hat, beroende på hur mycket jag renar och rensar under mitt tak. I mitt bo, mitt hem och min kropp, flaggan vajar fortfarande på bergets topp, maktens härlighet breder ut sig och vart jag än går, så är jag hemma just exakt precis här.

Så ser jag dig.

Jag har ingen kontroll i det som sker, jag tar bara emot kärleken som kommer i alla dess fulländade,fullständiga och formidabla former och formler. X och y upphöjt till 3, jag vill fortfarande vara med. Jag övar mig, tar över och tonar in mig på den allsmäktiga Alkemistens outtröttliga men oumbärliga arbete. Jag tar emot kärleken från mina vänner, från alla som ser mig, från ljuset i mörkret, från tillgången till dollarn och de skyhöga kronorna på börsen som jag sätter i segerkransen. Jag tar emot magnetismen, åtrån i hjärtat som gör mig så stark, som drar mig till dig. Magnetismen som gör att vi alla är ett och lever för samma sak under ljusets och jordens tak. Jag tar emot kärlek i denna stund, jag tar emot orden, jorden och horden av människor som ser mig som ljus, kraft och kärlek. Oemotståndligt söt, oslagbar och underbar för de stora massorna, bra betalad av de stora gigantiska kassorna. Älskad av skönlitteraturen, autografsignaturen, naturen & djuren, och muskulaturen! Jag tar emot ljus, kärlek och kraft, jag är sedd som en ljus kraft i alla människor i alla världar hos alla som riktar sina blickar åt mitt håll. Jag är kärlek och är stolt över det. Utkastad och bortkastad en gång men avkastningen har gett resultat, mina konton svämmar över av tillitens insiktsfulla tillgångar. Allting finns här för mig att ta del utav. Och när jag ser på dig så bländar du tillbaka, fastnar på linsen som fängslad av ljus, du strålar av lycka och kärlek, växer i omfång och ger till dig själv ditt livs allra största möjlighet att förverkliga ditt livs allra högsta syfte! Så ser jag dig.