Jag kan ha dig, jag kan äga dig.

Jag kan ha tillståndet av att "må-bra", jag kan ha tillståndet att vara eftersökt, eftertraktad av miljoner läsare och knapptryckningar på Internet, jag är inte längre förföljd med risk för att ta mitt eget liv eller för att få en annan man, människa eller hund att ta sitt liv. Jag är inte risken att förlöjligas, förminskas, hånas eller för att trånas efter av karlarna som bara vill ta av mina trosor inför miljontals systrar och bröder på tv-apparaterna världen över. Så släpper jag mitt motstånd.

Jag kan ha tillståndet av att: "må-bra", att spegla störst utan att vara dryg och blyg, fri från oviljan att leda människor, då det fria valet och den fria viljan fördes bort i dammet under hovar och vapenhot i Samarkand. Jag kan välja att vara fri från skulden som jag kände mig skyldig att bära och nära.

Jag kan välja att ha och att äga:  "Jag-mår-bra-", jag är inte tokig som tror att jag kan "må- bra", att jag kan vara där högst under din himmel var dag, stråla och lysa. Skulden kan betalas just precis på detta sätt, att synas. Jag var en dåre som trodde att jag kunde betala min skuld med lidande. Jag kan ha dig. Jag kan äga dig: mitt "må-bra"-tillstånd. Så kräver jag min framgång.  

Jag är satt på den här jorden.

Jag är satt på den här jorden för att få sanningen
att komma fram,  

jag är satt på jorden för att få skammen att falna.

Jag är satt på den här jorden för att bli omtalad

och för att få skulden och gulden att svalna.

Jag är satt på den här jorden för att bli bedömd, 

motsatsen till att vara gömd och glömd. 

Jag har satts här för att bli baktalad,

för att använda mig av min rätt att tala.

Så när du känner dig omtalad, baktalad
och bedömd,
hylla detta för nu är du på väg att bli berömd.  

Vi är redan på insidan.

In skall vi en efter en, vi söker oss till skolor, arbetsplatser, vårdinrättningar och arbetsförmedlingar. Vi vet att samhället måste förändras inifrån och det är precis det som vi gör just nu, här och nu, inom oss själva. Vi släpper in oss i helheten, vi känner oss älskade i tillhörigheten, i gruppen, i samhället. Vi känner att vår sanning och vårt ljus vill höras och förföra de gamla maktstrukturer som hanar på höga hästar eller magistrar med stränga smilband har smitt. Vi tänder ett ljus tillsammans och ber för vår delaktighet, vi ber och önskar oss in i riksdagen, in i kärleksbankerna när urkundsförfalskarna har fått frälsning, in i skolan så att vi kan se och ge vår kärlek till alla ljus som sitter där.

Vi ber för våra hjärtan, för att våra medsystrars och bröders hjärtan skall öppnas och släppa in oss som otåligt står på utsidan och vill in. För att förändra landet till en vackrare plats att leva i, där människorna är lika mycket värda och alla får lära sig att älska sig själva och lyssna till den inre rösten. Och skapa ett liv direkt från hjärtat. Tänk när vi får höra riksdagsmannen och banktjänstemannen säga: "Jag är här för att ta ned himmelriket på jorden". Nu önskar vi och längtar oss in, allra längst in, till insidan av maktstrukturen.

Jag är blomman.

Jag är blomman,
jag växer
och njuter av livet.

Jag är den glänsande kvinnan i guld,
som slingrar sig runt sanningens svärd.

Jag har tagit bladguldet från munnen,
smält det i den högsta värmen
och versionen av mig själv.
För att åtnjuta den vackraste kompositionen.

Jag har längtat mig in i synlighetens
sensationella smak.
Jag har larvat mig fram och tillbaka
länge nu på denna ofruktbara mark.

Jag har slutit en pakt,
jag ömsar skinn,
allt som stjärnorna säger
står i min makt.

Jag är blomman,
jag växer
och njuter av livet.

Ljusår från att ha varit bortglömd.

Jag har varit otillgänglig för allmänheten så lång tid tillbaka som jag kan minnas, jag har varit försvunnen, gått upp i rök och gömt mig i snåriga skogar och  mörka gränder. Jag har letat efter mig själv, efter dig och efter mitt uppdrag och andliga uppvaknande. Jag har dömt mig själv så hårt för att jag ledde er fel den där gången, att jag ledde er till slutet när det egentligen skulle bli början. Det skulle bli alfa och omega för världen men det blev er egen undergång och slutet på färden. Jag har vilat från berömmelse så länge nu, jag har vilat från att velat dra i väg med er ännu en gång, för jag måste vara säker på att ni bara lyder er själva först och främst, jag måste vara säker på att ni endast gör och för fram det er egen själ har bestämt.

För jag kan inte gömma mig ännu en gång, jag kan inte längre hålla tillbaka denna vackra fågelsång som sjunger i mitt öra, för tiden är inne att förstöra de gamla invanda falska mönster av trygghet som ni kan se alltjämt utanför era inglasade fönster. Tjäna er själ för allt vad ni är värd, böj er för ingenting annat än att förtjäna kärlek på er färd. Ni är de som har kommit till jorden för att visa mig er storhet och er egen stjärnglans, nu drar vi ut i det ursprungliga och slutgiltiga kriget med kärlekens lans. Som handlar om frigörelsen, förstörelsen och förgörelsen av det gamla mönstret, det urbota tråkiga och dumstridiga monstret.

Gör sånt som ni inte vågar, gör sånt som ni har någonting emot, förändra världen till ett hett, heligt och älskande kärleksklot. Se sanningen som den är, lär er allt om framgången, motgången, frälsningen och hjärtat som ni när. Ge inte upp för ni är störst, var i modet och slit er från er förtryckta syskons bröst. Gör allt vad ni har drömt om och gör det nu, så lyser och lystrar ni till ungdomlighetens källa och skattkammare, som skimrande skiner i själen på var och en av oss som bor här. Ljusår från att ha varit bortglömd.

Jag älskar min process.

Jag älskar min process och jag älskar mig, jag har badat naken med mig själv, Hades och Zeus ljus i underjorden. Jag har mött demoner och demonstrationer av extra terrestrial. Jag har haft miljoner av beundrare och betraktare, jag har insett min del av den Gudomliga evolutionen.

Jag tackar dig som lämnar mig och jag tackar mig som lämnar dig, för nu kan jag öppet, naket och härligt hänge mig till att älska hela mig själv igen för jag har ingenting som fattas mig tvärtom, jag sitter här i sanslöst uppvaknande och inser att jag fortfarande är nio år med det ursprungliga såret öppet, värkande och närvarande. Var gång missmodet infinner sig så trycker sanningen på och älskar mig bortom kontrollen och katastrofen vill ännu en gång ge sig till känna och växa, värka fram, tills tsunamin, jordbävningen eller vulkanens utbrott är ett faktum och ingenting kan hålla tillbaka tårarna eller mängden av förbittring och försurning som har förgiftat mina vener, mitt blodomlopp och min fysiska kropp. Mitt solar plexus och mitt sanna solsystem.

Jag älskar fördämningen när den brister eller blockerar, jag älskar min process som är livet, min underbara vackra, vakna och nakna solskens sucess.

Hem.

Jag överlever i ljuset, jag är anpassningsbar till över en biljon 13 triljoner ljusår och stjärngalaxer bort. Jag kan kommunicera direkt och via själens sjungande symfoniorkester, ledsagande ljuvliga toner som alltid står på spel med alla skalor, frekvenser, kanaler och utomjordiska not- och rotsystem. Ur och skur, dur och moll. 

Stjärnskepp som navigerar och vibrerar under natthimlen i Vintergatans vänliga välkomnande, till drömmen och visionen som du höll så hårt och tätt intill, när du föddes i det levande och lekande i livet.  

Till den enda rena och klara tonen som säger att du är framme. Visionen, violinen och de andra instrumenten, alla har de en systematisk, matematisk och synkronistisk inställning till alltet. Sammanfattningen är att alla alltid vill ta med dig med hem. Alla vill alltid ditt bästa.


Charliee Lek 2013