Jag förstår inte varför det är så förbjudet och tabu att diskutera invandringspolitiken? Under det här gångna året så har jag pratat med massor utav människor som har hållit med mig, de har också berättat att överallt ute i stugorna så finns det människor som tycker att vi har misslyckats med den svenska integrationspolitiken. Överallt i landet så finns det människor som är arga, upprörda och oroliga för hur det kommer att gå, vi har sett upplopp i förorterna, misshandel, våld och förtryck. Vi förstår att det kommer närmare, vi pratar alltmer med varandra men sällan öppet, klart och tydligt. Vi är rädda att stå för vad vi tycker, vi är rädda för att våga sticka ut, vi är rädda för vad de andra kan tänka om oss, men mest rädda är vi nog för att vår egen grupp skall tycka att vi är rasister. Någon som tror att andra människor från andra kulturer är svaga och sämre än oss själva på något sätt. Vi svenskar är för gulliga, vår största rädsla är att någon i min egen grupp skall tro att jag inte älskar min granne, så långt har Martin Luthers och Lennons budskap kommit. Och det är bra!
Men nu kommer ett till, om jag verkligen skall älska mitt barn, min granne eller mig själv på riktigt och fullt ut, så handlar det väl också om att jag skall ta hand om och se till alla delarna av mig själv?
Om några i min familj, (samhället), far illa, av arbetslöshet, utanförskap, överfall, våld eller förtryck, så skall jag väl ta ansvar och göra det som jag kan och det som faktiskt krävs av mig i sann kärlek? Skall jag bara stå och se på då ungdomar inte får något jobb, då män från främmande kulturer gifter bort sina döttrar som är 16 eller 18 år till gamla gubbar? Ja, det sker här, på platsen där jag bor! I Sverige.
Skall jag stå och se på då döttrar från andra kulturer inte får ha något rättighet överhuvudtaget över den egna kroppen eller sexualiteten? Skall jag bidra till att månggifte återinförs i Sverige? Är det rätt att gamla svenska snuskgubbar åker i väg till Thailand, gifter sig med unga Thailändskor, tar de med sig hem och förtrycker dem? Skall jag bara acceptera att jag måste vara rädd för mitt liv och för att bli våldtagen då jag går hem på natten i Stockholmsförorten? Är det ok att skolflickorna kalls för horor av de stökiga förortsungdomarna? Skall jag acceptera allt detta för att jag är rädd för att kallas rasist? Skall jag acceptera detta för att jag är rädd för att kallas feminist? Nej, vet ni vad! Jag älskar alla människor med hela mitt hjärta och jag försöker ta ansvar för hela mig själv och därmed för hela min familj, jag är inte rädd för att kallas rasist eller för delen feminist. Jag tycker att vi alla skall ta vårt ansvar och diskutera invandringspolitiken nu, men inte för att vi är rasister utan för att vi verkligen älskar alla människor och för att vi vill ha en säker, trygg och kärleksfull uppväxt för alla nu. För svarta, vita, röda, gula, tjocka, feta, smala, fula och vackra människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar