Hej! Jag har fått vara med om så fantastiskt många häftiga upplevelser som medium och jag tänkte att några av dessa måste jag ju bara dela med mig av. Som mötet med August Strindberg. När jag satt på Isis kammare som låg i Drottninggatsbacken för några år sedan kunde jag ofta se August Strindberg för mitt inre, det var precis i början av öppnandet och genombrottet för min mediala kanal så det tog ett tag innan jag lyckades med att kanalisera och lyssna på vad han hade att säga.
"Skriv sade han med myndig röst, skriv!"
Och jag som precis då hade upptagit min poetiska ådra igen efter många års uppehåll, lyssnade på budskapet och tog honom på orden. Två år senare hade jag en färdig bok i min hand. Och som jag har njutit av att få skriva och läsa mina dikter. Nya världar har öppnats, jag har kommit i kontakt med andra fantastiska poeter och jag har fått mycket bekräftelse på att man kan nå fram och beröra/öppna människors hjärtan med hjälp av poesin.
Jag tycker att det är oerhört stort att en sådan genuin och storslagen man som August Strindberg söker kontakt med mig. Till saken hör att jag var totalt ovetandes av att han har bott just precis där, att hans hem nu är museum och ligger snett mittemot där jag hade min praktik. Det skulle jag komma att få reda på långt senare.
Nu har det gått ett tag sedan den händelsen och nu har jag återvänt till Drottninggatsbacken. Det var närmare bestämt på Vattumannen som vårt nästa möte skulle komma att ske. Den här gången kom han till mig då jag skulle vägleda en kvinna som kommit till mig för att få budskap från andevärlden. Han gav henne sitt budskap men han avslutade med att säga att allt som han hade sagt till henne också var riktat till mig.
Han sade att det fanns teaterscener som väntade på mig för att jag skulle komma dit och läsa min, (eller hans) texter, han sade att redan samma dag skulle jag få en inbjudan från en teaterscen och den inbjudan rådde han mig att acceptera. (Snarare befallde, så bestämd, säker men ändå så kärleksfull som han kändes.)
Och det var precis vad som hände, när jag kollade min meil senare samma kväll så hade jag fått en inbjudan att få läsa en dikt på Dramatens lilla scen, Lejonkulan. Om inte han hade kommit så hade jag tackat nej. Jag hade inte vågat mig på denna storslagna utmaning. Men nu kände jag att jag inte hade något val, (jag brukar följa den vägledning som jag får), så jag tackade ja och det är jag innerligt tacksam över. Det var en av de suveränaste upplevelser som jag har haft!
Det var otroligt häftigt att få läsa inför en så stor publik och jag lyckades med att välja bort rädslan för lyckan av att få ge av mig själv och få bjuda på lyriken som jag har skrivit. En ung kvinna kom fram i tårar efteråt och tackade mig för att mina ord hade öppnat dörren till hennes hjärta.
Det var den största och värdefullaste gåvan. Att nå fram till en enda människa och beröra på djupet. Är den största belöningen för mig. Och för August Strindberg! Han som vakar och håller sin hand över de som vågar tro på att de är värdefulla och kan skriva. Och läsa inför publik!
Ljus och Kärlek/Charliee
