Sorgens och sanningens dag.

Jag vaknade i morse med en text i i själen som ville födas fram genom mig och som skulle handla om sanningen. Jag ville hylla sanningen detta år, jag känner och förstår att sanningen är på allas läppar, den största seger en människa i fysisk kropp kan vinna är att orden slutar ta omvägen via huvudet och i stället får födas fram genom hjärtat. Där finner man sanningen, allt som kommer direkt från själen utan omskrivning, omvandlande och hänsynstagande från egot, (som är våra tankar), är ord sagda och skapade av Gud. Sanningen äger, bär på energi, har makt att förändra och kan förbättra vår värld. Det är jag säker på men sanningen kräver mod, det kan handla om att säga vad man tycker och tänker till en person man har en relation med, en familjemedlem eller en arbetsgrupp. Det kan handla om en politiker, ett politiskt beslut eller en regering. Vad man tycker om en viss grupps budskap eller om en religions regler. Det vackra är inte vad vi tycker utan att vi tycker och att vi talar sanning, direkt inifrån hjärtat. Inte att vi tar den enklaste, men svåraste vägen i längden, att tycka som alla andra, vända kappan efter vinden, utan att vi tillåter oss själva att växa i mod och tar reda på vad vi känner och uttrycker det. Det är det vackraste en människa på jorden kan uppnå, att vara i sanning med sig själv, inom sin familj och grupp.

Sorgens dag blev det idag och min text föddes inte fram lika naturligt och självklart som jag tänkte, jag var tvungen att passera gå och inkassera den fruktansvärda nyheten att människor på en tidningsredaktion i Paris hade blivit brutalt avrättade. Människoliv har tagits och min hyllning till sanningens år 2015 går i stället till dessa tappra själar som stått upp för oss alla, för mänskligheten och för yttrandefriheten. Och till deras anhöriga, att de får frid och finna läkning, stöd och kärlek i sorgen. Min hyllning går till alla som vågar vara sanna i det lilla och i det stora, låt oss kämpa för sanningens röst tillsammans. Inte din sanning eller min, inte grannens, hylla den sanning som kommer inifrån själen/hjärtat, som ingen annan rår på och som ingen annan kan ta ifrån oss. Låt oss vara i sanning i våra förhållanden, i vår familj, i vår grupp och inom vår regering. Vi behöver inte tycka som alla andra, vi behöver vara sanna mot oss själva, inifrån, säga vad vi tycker, även när rädsla och hot pockar på. Visa oss själva vem som segrar i själen, detta år 2015, rädslan eller kärleken? ❤️

Skrivandet.

Jag skriver och så helt plötsligt händer det, jag kopplar ihop själen med kroppen och orden, ett alkemistiskt verktyg infinner sig, det generösa skapandet infinner sig och allt magiskt kommer fram, tron på mig själv växer och vinsten känns i mitt universum. Energiförsörjningen expanderar och mitt allra största möjliga scenario och högsta syfte ger sig till känna och jag är förlorad, förälskad och förlovad igen. Med kung Odysseus på färden hem, meningen med livet.

Under fullmånen.

Vi är alla kvinnor, öppna, fria och generösa, genom jorden går jag med dig. Vi kan kräva att älskas som vi är, öppna i kärlek, mottagande. Hängivna när vi kan höra hur vår moder andas, när vi andas med vår moder. När vi accepterar oss själva som en del av varandra, av alla mödrar, av alla kvinnor som öppnar sig i det Gudomligas famn, i enheten. Släppa taget och släppa in, det ständiga övandes på fiolen och violinens ibland dystra och tysta stråkar, släppa in efter att ha släppt taget, släppa fram och släppa den som vill ut ur gemenskapen. Den sjunde symfonin, Bach, Mozart och Maitreya, släppa in och släppa ut, släppa taget om det som är förbi och släppa in det som är på tur, släppa fram det som vill födas, släppa taget och välsigna det som vill bort från oss. Tacka det som vill bort från oss. Vi är alla samma natur, samma kropp, samma kvinna som tränar på att öppna sig, ta emot och släppa in, öppna sig ännu mera och släppa taget om sin man, sig själv, sin kropp och det som hon lånat av fadern, släppa taget om rädslan som våldtagit och skövlat henne, fasthållandet. Det ogenerösa. Samma kvinna som övar sig på att öppna, ta emot och fortsätta vara i kärlek under alla omständigheter, fortsätta älska med hjärtat som slår i takt med den stora modern under fullmånen.