Hämnden.

Jag vill inte gå till dig, jag vill inte gå till dig du som har degraderat mig, som har förtryckt mig och försökt ta ifrån mig min stjärnstatus. Du som inte ser min glans, du som inte ser min styrka, min storhet, min charm och min trygga barmhärtiga famn. För vem annars skulle du kunna vara säkrare hos, än någon som ser och vill ha hela härligheten hos själv, någon som ser, slukar och mumsar på allt som bjuds och inte väjer för det som är svårt, sunt eller sant . När jag accepterar grymheten och förtrycket, acceptansen av attacken på det ljus som är jag finns bara hämnden kvar. Också den är ljuvlig och klingar gott då jag vänder den inåt, för all framtid, för allt och alla. Men jag vet ändå inte om jag vill gå till dig.

För jag vet inte om jag kan gå till någon som sårat mig så djupt, som är attraherad av mitt ljus men som inte ser det själv, som bannlyser sin egen framgång i hjärtats sköra, skimrande skönhet Jag vet inte om jag kan gå till någon som inte älskar det som hon är, som inte vågar vara som hon är, som inte skrattar, tar emot och tar in den våldsamma lyskraft som finns runtomkring. Jag vet inte om jag vill förlåta någon som hållit igen så hårt, som hånat mig då jag har haft det svårt, som överlägset nonchalerat  mina tårar och makulerat sin egen ingång till självständig läkning. Vi är inget annat än det som vi ger till andra.

Ja, jag accepterar grymheten, jag accepterar det du inte kunde ge till mig, jag accepterar att du inte ville älska mig, att det var din själs önskan och med det accelererar min egen personliga vinning. Jag kan hämnas genom mig själv, jag kan vända den inåt och få den energi som jag behöver för att skapa, storhet, stordåd och välstånd. Jag får väl säga tack till alla aktörer i mitt liv, som skapat detta till synes planlösa kiv om kärleken fram och tillbaka. Nu är jag hel igen och min underbara välsmakande kaka, men passa er noga, jag sticker om ni hugger och vill smaka för att förtära och förstöra, en gång till.

 

New York.

Jag bor utanfor New York on the countryside and I fullkomligen alskar det. Katarina som jag bor hos har tva sma barn som ar fullkomligen adorable! Jag alskar att prata, lyssna och lasa engelska och som det kanns nu sa kommer jag nog bara hem far att hamta min son sen flyttar vi over here. Manniskor ar kanske grunda eller ar de det? De ar i alla fall valdigt vanliga, trevliga och gastvanliga. Pa denna korta tid har jag mott fler spontana spannande moten an vad jag har gjort hemma under far more longer time. En kvinna som jag borjade prata med over lunchen idag tyckte att var konversation var sa intressant att hon insisterade pa att bjuda pa min nota. Nar hande det hemma sist? Just det aldrig.. Loven har fallit och har ar allting storre an hemma i Sverige, stora trad, stora hus, stora vagar, stora ekorrar och storre shoppingcentra och pa landet dar jag bor finns bjornar som springer runt i skogen. Exotic. Jag har inte varit inne i New York city forutom nar jag kom hit, an sa lange har jag hallit mig i smastaderna har ute, Poughkeepsie, Tarrytown, Rhinebeck, mysiga sma stader dar jag umgatts med ortsbefolkningen, gatt pa gallerier och fikat deecaf. Jag gav min forsta initiering pa Amerikansk mark igar och det kandes speciellt forstas och igenkannandet av min klient som ar fodd dagen efter mig, en true spegelbild har pa andra sidan av Atlanten. Den kanslomassiga processen fortgar och sorgen efter  separationen river upp ett gammalt olakt sar fran forr i tiden som gor ont och stundvis kanns svart och orattvist att behova deala med.. Vill slappa in karlek, massor av karlek i hjartat med eller utan partner, med eller utan sorg. Bara vara med massor av karlek men ibland behover sorgen fa laka ut och allt fa vara precis som det ar. Tack Katarina och tack Gud, for nu har du visat annu en gang att nar det lagre jaget slapper sina idiotiska planer och pahitt sa kan far more intresting och incredible things happen! Miracles of true love. In i det oppna hjartat. Du och jag. Varje dag.

Upplysning?

Allting snurrar fortare nu, kundalinin är starkare än någonsin, energin far upp och ner i kroppen som en stark flodvåg och drar med sig alla rester av negativitet som inte skall vara där, framför allt skuld, skam och rädsla. Om vartannat. Jag känner mig som en tidsinställd bomb som tickar dygnet runt och som exploderar lite då och då men lyckan är när allting trycks uppåt i kronchackrat och jag glimtar den gudomliga samhörigheten då tankarna försvinner helt och jag känner mig som ett med alla och mina behov är tillfredsställda på ett nästan löjligt enkelt och självklart sätt! Det känns som att vara en del av en gudomlig och gyllene aura som vi alla är en del utav och som jag har turen att bo i. Känsligheten i mina sinnen har ökat och jag kan känna hur jag helar och helas av andra människor då jag möter dem. Hur vi alla kopierar varandras energimönster, ger och tar, jag kan känna vilka inprogrammeringar som själen bestämmer sig för att dela med sig utav och utbytet som sker i tysthet men inte längre tillräckligt tyst för att jag inte skall kunna läsa av det. Bara genom att läsa några rader i en deeksha bok gör att jag kan känna igen, kopiera och tillgodogöra mig en del av Gudomligheten i kronchakrat som deekshagivarna är specialiserade på. Vad är upplysning? Att känna sig som en del av ett kosmiskt medvetande tror jag. Men jag tror också att upplysningen är en process som börjar med en kundaliniresning som sedan håller på och snurrar allt snabbare och starkare i och med att människan anpassar sig till de nya nivåerna. Ända tills de negativa känslorna från själens hela inkarnationshistoria kan brännas/kännas bort. Och göra rum för upplysningen. Och kanske är det den som jag glimtar och gläntar på ibland under processens gång. Skönt att känna en så uppenbar samhörighet, separationen försvinner helt och behoven är som bortblåsta. Allt så strålande enkelt och självklart. Nästan löjligt glädjeväckande att vara vid liv!

"Och den kraftfulla energin som strömmar upp och ner genom kroppen, bryter sig igenom där den aldrig förut har varit, attraherar och skänker mer än jag kunnat ana, jag kan känna planeter och farkoster som symboliskt ändrar på sin bana. Tillhörigheten, samhörigheten och lönsamheten, vi kan vara alla de delar som vi drömt om att vara. Himmelriket finns tillgängligt för alla här och nu, vi behöver inte längre hindra oss och slitas mer itu. Vi kan vara mästaren Maitreyas ankomst som vi väntar på."

Bryt upp.

Du som var den första som jag släppte in, du som var den första efter den förra som kom mig nära, du som visade att kärlek finns, i ömsint, storsint förening släpptes du in hos mig. I mitt hem välkomnades du. Du var den första som var sann på tvåtusen år. Men ändå känner jag nu att du inte är för mig, du är inte till för mig, det finns inget som väger över på vågen för att valet skall läggas på mig. Du har vuxit eller jag, vi var lika för ett tag. Jag jobbade ut och jobbade fram förändrades i församlingen, du vill ta det lugnt ha det tryggt och vila ifrån förvandlingen. Du vill inte vara här när jag är säker på mig själv, eller när jag är osäker. Det får dig att känna dig otrygg. När jag är jag är det så himla svårt att bli älskad, när jag står upp, drar gränser och byter roller fram och tillbaka. Det blev för mycket för dig. Jag förstår och förlåter dig för att nu måste du gå. Din nya tid är här och din nya värld väntar med mirakulösa mirakler. Jag vet en blomma som kommer att vänta på dig om natten ibland, medan du vilar tryggt förankrad i en starkare famn. Jag förstår, men ändå inte inte, karmatiska band som upplöses i tomma intet. Börja om eller göra slut. Ändå är jag så ledsen livet ut. Mina känslor är själen som sjunger sin sång som bara handlar om dig. Du som kom mig så nära. Bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr, oändligt är vårt stora äventyr.

Vackra Duva.

Vackra duva, nu släpper jag dig fri, jag låter dig gå nu, jag skall icke störa dig mer på din själs resa i universum. Jag såg vad du gav, jag gav och jag tog, jag njöt av behag, lyssnade och lärde av dina andetag. Men friheten är balans och jag måste ge det till oss, jag måste ge det till dig som jag ensam kan få ej. Jag ger min frihet, jag ger min dröm, för du skall flyga högre, med vackrare bredare vingslag, som är alldeles vita och glänsande min kära prins. Min vackra duva, flyg nu högre, friare och be att du kommer dit för att förverkliga din dröm. Och det kan vara någonting vackert, att släppas fri, för i friheten väntar någon som är oemotståndligt för dig. Flyg fritt vackra duva, jag älskar dig alltid.