Jag älskar mig som jag är.

Jag älskar mig som jag är. Jag älskar min sexualitet som den är. Jag älskar de vidsträckta skogarna, bergen, de snårträngda djunglerna, träden, jorden, sötman och rötterna. Sumpmarkerna, våtmarkerna, savannen, tundran, öknen och hettan. Jag älskar vätan, västan, snön, vårfloden, sjöarna, haven och regnet som faller. Jag älskar mig som jag är. Jag älskar min sexualitet som den är. Jag älskar känslorna, blockeringarna som brister, rädslorna, skammen och skulden. Ilskan när den exploderar, tårarna när kontrollen havererar. Orgasmerna: klitoris-helkropps och livmoderstappsorgasm. Hjärtats och själens orgasm. Jag älskar mig som jag är då eruptionen och explosionen uteblir, då rädslan segrar och får styra ett litet tag till. Jag älskar mig själv i kvinnans evolution även när allting stannar, står stilla, stelnar och du inte vill ha mig längre. Då du stänger ditt hjärta med armarna i kors framför, vilket egentligen borde vara brottsligt att stänga ute kärlek då det bjuds. Men, jag älskar mig som jag är, jag älskar min sexualitet som den är. Och det gör inte du. Du tyckte den kunde vare ett tåg som gick på räls eller en bil som man körde in i ett garage och som man fann på samma plats och startade på samma sätt dan där på. Med mig blir allting obegripligt och ogripbart, mig kan ingen få ett grepp om, inte ens jag har en susning eller förmåga att förutse mig själv men har förstått den oerhörda tjusning och kärlek som det innebär att vara jag. Med allt det andra runtomkring.

Lyckan.

Jag tonade in mig på lyckans djupa mästerliga vibration, skruvade upp volymen och lät den fylla mina sinnen. Jag hängav mig åt kroppens ljuvliga kapitulation.

Jag släppte fram lyckan som jag integrerat i mitt sanna jag som en bärande, bestående och beständig känsla. Lyckan som är min kreativa rättighet på jorden, lyckan som jag är tillåten att känna och vara i: varsom helst, när somhelst och tillsammans med vem somhelst.

Jag har rätt till lycka, jag har rätt till lycka. Jag har rätt till att känna lycka.
I vilken separation som helst. I vilken konstellation som helst. I alla diskussioner och i alla positioner.

Då smällde det. Rummet exploderade av känslor i rött när ditt försvar brast och gav vika för din undertryckta ilska och forsen kom farande utan fördämning när attacken på mig var ett faktum. Jag förstod och förlät men jag kände ändå skammen när du gav dig på mig som jag fick betala för att jag skulle kunna lysa i fullkomlig lycka.

Jag förstod varför du lade den på mig. Du såg min lycka, du kände min lycka och du såg mitt ljus. Men du såg inte handen som jag sträckte ut för att följa dig hem till ditt eget hus.

Jag känner den fortfarande, lyckans vibration, jag tonar in mig alltmer
på denna halsbrytande, banbrytande och internationellt kända opera-ton.

Vi är ovärderliga.

Se det fantastiska känslomässiga kärleksarbete som du gör genom att känna dig igenom allt sådant som är gammalt, utnött och kantstött. Sorgligt, skört och sårbart. Belöna dig själv och förstå att du är rik i i anden, oändlig i själen och ovärderlig för den nya tidens uppvaknande. Snart så kommer det svenska samhället och hela världen förstå vad du gör och förstå vad du gjort. Se dig själv som den heliga samtida profet som du är, se hur hela världen väntar på din sanning, se modet som gör att du är här, som gör att du har kommit ända hit. Se att du är ovärderlig. Forstätt att gå då vägen känns svår, då det känns som om det gamla motståndet återigen har slagit sina larviga lovar runt din hals och hindrar dig från att fritt dansa livets vals och från att släppa in den kärlek som du är väl värd att vältra dig i. Du är ingenting annat än kärlek, ljus och kraft. Målet är då jag kan se mig bada naken i min egen kärlek dygnet runt, då jag kan se mig utstråla kärlek från min källa i varje sekund och då jag ser min oerhörda och oemotståndliga kraft som har dragit mig ända hit. Du och jag är ovärderliga.

Havet upprör.

Mig går inte att stoppa in i ett fack för att förminska, förbruka eller ens att förstå när känslorna river och sliter i mina vindpinade segel så långt som skutan kan gå. Sjön är blå ibland och havet är i uppror då sirenerna lockar med frihet från sömnen och sensualismen bortom drömmen. Frihet från kapitalism och förening bortom dualism. Sirenerna lockar med evigt liv bakom löjets kiv, egots makt upprör men upphör då du och jag blir ett. Då jag äntligen tillåter mig att bli mätt från maten på faten och tillfredsställd från begären som lockar och pockar. Jag är tillfredsställd och jag är mätt, vad är det då som lockar på detta sätt?

Känslor.

Vad väcker en människa, en situation, en relation, eller en diskussion för känslor hos dig? Vad känner du för känsla i din kropp, när jag talar, trampar, stampar, smeker, leker eller bara andas i ditt öra, när du egentligen inte ville höra och kommer dig alldeles för nära? När jag väcker såret i dig så att blodet som droppar vill läka ut, så att sårskorpan som du skyddat dig med från ljusets uv-strålar kan få ett slut. Om du skall bara göra en sak i sommar låt det då bli detta, vig ditt liv åt läkning för kropp och själ, se en människa som vill dig väl. Se din högsta sanning, se universums läkande kraft, se makten hos dig själv så att du kan bli hel igen. Riv bort alla sårskorpor som skapar avstånd, separation och segregation, se att vi alla är ett, som titt och tätt väcker sanning och läkning i allt som känns, även solen som bränns har ett mål en mening och förklaring.