Stockholm.

Hej, äntligen tillbaka i Stockholm! Jag kan njuta oerhört av att kliva av tåget som kommer söder- eller norrifrån på Stockholm central. Njuta lika mycket av att närma mig Södertälje med bilen som kommer söderifrån från semestern. Från Skåne eller från Göteborg. Känner energin direkt när den ger sig till känna och börjar kittla sådär förväntansfullt i mig när vi börja närma oss utkanten av stan. Det blir högre i tak, lättare att andas(?) och känslokroppen blir säkrare på sig själv.
Tillgången till energi breder ut sig. Känner och förnimmer alla huller om buller- öppna kanaler som finns här. Möjligheter. Här är allting möjligt! Högt i tak. Tillåtelsen som vilar förföriskt över länet och känns som en välsignelse och befrielse.

När jag senare kliver av pendeltåget på Stockholms södra för att gå till Rosenlund för att möta veckans första klienter, slås jag av hur mycket en plats faktiskt kan älska mig! Jag har aldrig tänkt på det sättet förut. Det känns som jag har fastnat lite här på söder, först många år i vården och nu några till som terapeut.
Den läker mig förstår jag plötsligt. Jorden läker mig här. Precis här är jag född. Såg dagens första ljus. Uppe på berget. Platsen fortsätter att utöva sin attraktiva magnetism på mig. Den ger sig inte. Den vill älska mig klart tills jag är redo att att flyga!

Och det gör jag snart men med båda fötterna fortfarande stadigt på jorden när jag under eftermiddagen ger två initieringar till två kursdeltagare som utbildar sig till plushealers. Vi lyfter tillsammans och beger oss ut ut på en fantastisk resa, (känns det som), fast egentligen är vi väl bara ännu mer närvarande i nuet och i oss själva än vad vi vanligtvis brukar vara. Och hela himlen ler med oss. :-)