Isbrytningens tid.

Jag får ta emot Sirius ljuset i mitt andra chakra, jag får välkomna jorden som en väldig famn, jag är lösningen på problemet med skeppet som aldrig seglade i hamn. Jag kliver av skutan som drivits av en förfalskad vind  som sade att jag aldrig hade fått det där av Mamma min, beröringen och belöningen som jag i tysthet bönade och bad om. Men skeppet körde fast i isen och stod fastfruset i tiden, tills nu då isbrytningens tid är nära i den stjärnklara natten, stjärnorna som lyser och glittrar på isen, med delfiner som hoppar och glänser i vakarna framför fregatten. Och de stora vita isbjörnarna som jag ser för första gången, deras råa, vilda vrål som visar vägen till fullständig frihet från förminskning och anpassning. Ett fullständigt accepterande av naturkrafterna och de oinskränkta vidderna som finns inom oss alla. Du går i väg och jag vet inte om du kommer tillbaka, men kärleken som jag projicerade på dig var min egen och närsomhelst kan jag smaka av mig själv. Jag ser nu att jag får följe på vägen, ännu en vän som vill visa mig något storslaget i mig själv, denna vackra, vita underbara kväll.