Det finns en sorg i oss nu.

Det finns en stor sorg i oss nu. Och det är inte för att ställa människa mot människa, grupp mot grupp eller ord mot ord. Det finns en stor sorg i oss nu. Alla som har känt sig igenom främlingsfientligheten kan känna den, tala om den och försöka få den som blundar, som  försöker skyla och skydda sin egen inre rasist genom att anklaga andra för den, att vakna och syna sig själv i sömmarna. Och få tag på drömmarna som handlade om fred, jämlikhet och rättvisa, som våra fäder och mödrar kämpade länge och väl för. Det finns ett krig som ingen ser och vi som skjuter ovanifrån försöker plantera in frön i människors medvetanden, vi är värdefulla, vi är värda att skörda det som mamma, mormor och morfar planterade. Vi är värda att vara en grupp, att tillhöra en familj, att kalla vårt land för ett hem. Och bry oss om de som bor i det. Det finns en sorg i oss nu. När vi ser hur vi separeras, våra röster tystas ned genom åsikts korridorer i stället för kulsprutor. Och människor faller i glömskans sömn.