Vi är redan fria.

Jag har skrivit om präglingar i min bok, jag har skrivit om hur det känns och vilka känslor eller energi som man kan komma i kontakt med om man släpper präglingarna. Under präglingen som finns hos många kvinnor som säger att hon är mindre värd än mannen finns t.ex. en stark vilja som kan skapa vad som helst. Eftersom det finns många präglingar finns det också många undertryckta känslor, det finns för de mesta stor sorg och smärta i kvinnors undermedvetna som är en följd av det långa förtrycket. När den sorgen, förtvivlan och ilskan börjar släppa taget ser vi klarare vilka fantastiskt storslagna och kreativa varelser vi är. Vi ser att vi inte längre behöver härma männen eller ändra på oss för att passa in. Vi ser sanningen som den är. Vi ser också att i denna del av världen har männen släppt oss fria. Vi är fria att skapa vår framtid och liv precis som vi vill ha det. Vi är otroligt värdefulla. Vi ser att nu är det endast upp till oss själva att ta ansvar för den framtid som vi vill överraska och berika våra döttrar och söner med. Valet är vårt och ingen annans, ingen hindrar oss och passar inte lagen är det vår uppgift att skriva om den. Passar inte krigen oss kan vi sluta sälja vapen, passar inte våldtäkterna oss kan vi vidta de åtgärder som behövs och passar inte ekonomin oss kan vi skriva om värderingarna så att "kvinnliga egenskaper" värderas mer. Vi behöver inte längre härma eller anpassa oss för att värdera oss själva högt, vi kan själva skapa ett samhälle i kärlek, fred och medkänsla. När vi förstår att vi redan är fria. 

Vid bergets fot satt Maria Magdalena och tänkte på den tid som hade flytt. Nu hade hon en bror som talade med henne, som lyssnade på henne och tog henne på allvar. Då var hon mannens ägodel, barbarerna som velat äga hennes blod, hon tänkte på mannen som till slut hade släppt henne fri. Hon ägde allt, sin tid, tanke och tacksamhet. Hon skapade sig själv i varje minut, hon dyrkade sommarens ljus och stenen som restes för deras skull, naturens självklara skönhet.