Jag håller mitt huvud högt ovanför vattenytan precis som visionen om mitt hem, mitt liv och min väg. Alla delarna av mig blir tillgodosedda, tillredda och beredda att ta fart, expandera, manifestera och avancera in i en ny tid, en ny era, ett nytt kapitel.
En gyllene epok, där allt som är jag visas upp för mänskligheten, som älskas av mänskligheten för nu kan de se min sanning, nu kan de se min storhet, nu kan de känna igen mina ord men herregud vilken tid det tog att komma hit, hem till Sirius i hjärtat där jag en gång dog.
Hem tillbaka hit på riktigt i lotushjärtat med alla bladen öppna sugandes på den sanna sötmans honung vit len och mjuk som bommul, sinnlig som siden och satin. Hemtamt, hemvant som den sanna sökande turisten som alltid längtade hem men som aldrig, aldrig lämnade öknen för den vita lögnen om att någonting annat än hemmet i hjärtat kunde skänka en fullständig frihet från törsten i själen.
Nu är jag här hemma med visionens gnistrande vingslag framför mina ögon högt upp i själen, jag tror på dig, jag tror på mig, jag tror på våra samlade sinnen som kan rena och rensa våra kroppar från det som är förgängligt och är det så att vi vill leva längre, tillräckligt länge för att sluta att åldras så finns där en osynlig sucess som kan lossa på den tungans begränsande och beklämmande sekretess.
Jag kom hem, jag kom hem till slut, till sist, och hemmet i hjärtat, själen är min nya hemvist och min lyckoslant singlar så ljuvligt i luften där pukor, trumpeter, cymbaler och fanfarer, förebådar vårens och våra själars gemensamma ankomst till livet på jorden.
I
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar