Det räcker till åt alla.

Jag kan inte gå med på diskussioner, konventioner eller ekvationer som handlar om ett system som bygger på begränsningar. Som handlar om en mänsklig inprogramering och en allmän felsägning eller feltolkning som säger att allt som finns inte får räcka till och att allt som är Gud, solen, själen och stjärnorna på något sätt inte skulle räcka till åt alla?
Jag kan inte gå med på att tränga mig in, igenom begränsningens futtiga, fattiga, torra, trånga synagoga för att försöka få plats i en struktur, i ett samhälle där jag inte tror på mig själv och min grupp som fullkomlig och obegränsad på alla plan.

Jag kan inte gå med på att bestämma mig för att de gamla värdesätten, de gamla väg-våg- och mät-måtten måste fortsätta att regera på våran jord, jag kan inte gå med på att tro på att om vi använder oss utav begränsningens kalla hårda pakt, så kommer vi så småningom att resa oss ut ur askan och erövra vår sanna makt.
Nej, jag tror att överflödet, segern och själen bor i hjärtat där begränsningen blir det första att falla då vi inser att det finns mat, mänsklighet och möjlighet för alla att leva i överflöd, där våra önskningar sker i samklang med naturen där vi alla får fullfölja och förverkliga vårt högsta syfte och vackraste dröm på denna planet.

Nej, jag kan inte gå ner, nej, jag kan inte se tillbaka till det system som en gång har varit, jag kan inte längre eller har egentligen aldrig kunnat acklimatisera mig eller ens med nöje tapetserat mig på väggen som redan är förutbestämd, fyrkantig och förnuftig. Jag tror på begåvningar, tillgångar, vackra dalgångar och djupa valvgångar. Rikedom och överflöd för alla.

Jag tror på själens suveräna skapelsekraft, själens obegränsade lyskraft i ett obegränsat, okontrollerat och strålande universum. Kan vi ens tänka oss det och skapa ett superskönt supergrönt samhälle utifrån det, där de fria valen finns kvar och respekten för dem, men där tillgången till hjärtats inneboende kreativitet och konstruktiva kärlek finns tillgängligt i varje gatukök och gathörn, så att inte ens den mest utsatta, udda och utstötta hörnsten, stöttesten eller gatsten inte skall kunna missa att ta emot vårt strålande kärleksbudskap som ekar genom illusionens osynliga väggar som talar om universum som en begränsad och bristfällig synkronicitet.