Den ofantliga kraften.

Jag hatar kraften som har gjort mig till slav med endast en stav som vapen på vägen som jag vandrar. Jag hatar kraften som har fått mig att underskatta och underkasta mig, som har fått mig att använda mig utav andra för att förstöra, förgöra, förneka och förnedra mig själv. Jag hatar kraften som har gett sig på mig själv, som har ockuperat mig, tagit mig i besinning, i anspråk och underställt mig andra människor och möss önskningar. Som har makulerat mig fullständigt. Jag hatar kraften som har stoppat mig, som har sett till att jag inte fått ta ett enda steg framåt på vägen, som har stängt alla dörrar, fönster och burspråk. Jag hatar kraften som vill att jag underordnar mig alla andra, jag hatar kraften som styr andra människor som marionetter, kraften som lät mig förstöras och förgöras av alkoholhaltiga drycker och tabletter. Det förfärliga förtrycket mot mig själv. Och förträngningen och fördämningen som slutligen brast. Jag hatar kraften, men även om jag har dött och dukat under otaliga gånger förut med förbannelser och landsflykter på halsen, så har mitt rykte nått före och jag är fortfarande storslagen och tillvaratagen av den ofantliga kraften trots alla vedermödor. Jag hälsar denna kraft som jag hatar så mycket välkommen i mitt nya liv, där jag äntligen syns och får gå med jättars kliv. Där de andra systrarna i själen stöder mig och är med mig i allt. Där vi ser sanningen om kraften tillsammans, var den utvinns, var Gud finns och vem det är som egentligen styr våra steg på den fantastiska färden. Och förlåter oss själva för förtrycket som vi har utsatt oss för.