Rom.

Jag har varit i Rom med tystnaden som har talat som sällskap. Så fort som jag kom dit tog själen och dess högre medvetande existens över och jag tänkte eller överlade inte alls vart jag skulle gå eller ta vägen, jag följde min högre kärlek. Och kärlek var vad jag kände där, själen blev fullkomligen kär och producerade kärlek i mängder tillsammans med den heliga energi som omgav hela Vatikanen. Första morgonen gick promenaden längs Roms gator till basilikan där Påven huserar, känslan, kärleken och uppkopplingen blev total, hög och närvarande. Alla känslor, insikter, känslor och energier som finns i mig trycktes fram och jag fick tillgång till en stor del av andligheten/kristenheten som finns inom mig. Jag stod så andlös och upplevde storheten i mig och runtomkring när ett ljuståg med kardinaler, präster och teologistuderande kom gående rakt emot mig, mina ögon föll på en gammal man helt klädd i vit fotsid klänning med en klarröd leende mantel på sig, jag blev helt fascinerad och kunde inte släppa honom på en lång stund. Jag kände hur själen fick kontakt och sökte svar på en fråga, jag kunde läsa svaret i hans ljusa och tjänande energi. Jag är så tacksam för att fått ta del av och uppleva den närvaron. Det var först sedan som jag kom ut ur St:Peters kyrkan som det slog mig, mannen fanns med sitt berömda leende på alla böcker, vykort och affischer utanför, det var självaste Påven jag fick möta i Rom.