tisdag 11 december 2012

Prestationshysteri.

Prestationshysteri. 

”Vi måste göra någonting åt den prestationshysteri som fortfarande finns och som härjar vilt runtomkring oss i både samhälle och skola. Vi har alla rätt till den inre rösten och till vår egen inre berömda biologiska klocka, vi har rätt till vår egen biologiska rytm som vi är ensamma om att ha, och det är upp till oss att finna dess rymd och följa dess flöde till källan av kreativt skapande. Vi är alla unika och skapar på olika sätt, en del syns bättre för blinda, och vi bedömer oss själva i siffror och bokstäver. Om och om igen blir inte den som har skänkt mest ljus till historien sedd, och hela världen är fortfarande urdum och vilseledd. Skrattar åt den som till ytan vinner men tiger ihjäl den som har ett vibrerande sinne. 

Vi måste göra någonting åt utseendefixeringen som fixar och trixar oss alla allt längre bort från oss själva, vi lär oss i tonåren att vi inte duger och att den vackra personen som möter oss i spegeln ljuger, och säger att jag är ful. 
Ja, världen är upp och nervänd men jag är trött på att ensam bära oket av min intelligens, att inte kunna dirigera och debattera om det som verkligen ges. 
Återigen är det då bara jag som ser, att de vackraste och största utav oss faktiskt vinner hela tiden fast vi inte ler. Vi som är i hjärtat, ljuset och obönhörligt kämpar för att släppa in mer kärlek och för att expandera i intelligens, ljus och kraft.” 

Ja, jag blev lite arg idag när jag tänkte på hur mycket prestationen förstör det för många, hur vårt samhälle faktiskt bara passar en viss typ av människor, även om det börjar röra på sig och förändras. Det finns en sort, (min sort tror jag), som inte presterar på befallning utan som helt enkelt snällt måste vänta in sitt skapande och sitt uttryck. O boy vad jag passade in i skolan! O boy vad jag blir hyllad för allt jag gör, (fastän det är fler och fler som ser och erkänner vad jag gör). Vad jag kan bli trött ibland på att se det inga andra ser! Det kan vara tämligen ensamt, i skolan var det ensamt, de flesta av mina vänner som såg med öppna ögon hur sjukt och förljuget ett samhälle verkligen är i grunden, blev sjuka eller började knarka till slut. När några personer i klassen blir tjuvar och andra poliser, några blir värdefulla och andra värdelösa, jag menar, alla behövs men måste vi leka just den leken? Kan vi inte göra något tillsammans där inte någon förlorar? Varför har vi bestämt att några måste förlora? Och varför är det i sådana fall de som tycks prestera mindre? Som får mindre siffror eller bokstäver i sitt betyg. Detta är en uråldrig och urdum lek som inte ens är någon lek, den är ju inte rolig! 

Varför kan vi inte bara bestämma oss för att alla skall få vara med? Ingen förlorare, ingen vinnare, ingen av oss som är bättre av den ena eller av den andra anledningen, där vi alla uppskattas för vilka vi är och där förståelsen hur unika vi är och hur vi ger och tillför till gruppen på olika sätt, som pusselbitar, alla lika viktiga annars blir ju aldrig pusslet klart! Alla skall med. Varför kan vi inte bara bestämma oss för att börja leka den leken i stället, där alla i klassrummet hjälper varandra, lär sig att se varandra, där de som har insikter får berätta för de andra hur de egentligen ser på ljus och saker och ting. Där vi delar med varandra, på riktigt. Och försöker förstå, där vi förhöjer förståelsen för varandra. Där vi kan ge varandra det ultimata kunskapsflödet sett ur olika, unika och berikande ögon, från alla kulturer, religioner och regioner. Vi måste förändra skolan nu, våra barn är värda att vi ser dem, att vi tar till vara deras inneboende kunskaper, insikter och röster. Våra barn är värda att behålla den höga löftesrika kommunikation med själen som de föds med, de är konstnärer, uppfinnare, stigfinnare, musiker, forskare och nobel fredspristagare, HELA BUNTEN! Vi får en hel massa pris att dela ut när alla skall med, för vem kan säga vem som gör mest för mänskligheten, det finns så många skilda synsätt och var pusselbit är lika speciell i det gigantiska ljuspusslet som Gud har gett oss för att synliggöra våra möjligheter som mänsklig ras. 

Inga kommentarer: