Till intet gjord.

Till intet gjord, var vad du gjorde mig till, utan ett ord, begraven ovan jord. Till intet gjord, var det som de andra gjorde mig till, utan att lyssna och lägga vikt vid mina ord, urskiljd och särskild från renarnas hjord, begraven men fortfarande ovan jord. Även luften i lungorna dog och drog sina sista syrefattiga suckar. För vem kan ta ton när man är till intet gjord, när ingen lyssnar, ingen lär av sanningen som kommer så nära, sanningen som jag själv har fått bära, som en stolt skadeskjuten ungtjur i renarnas hjord, begråten, men fortfarande ovan jord.

Till intet gjord, nu är du bara ett utav andra ord, för när jag har konstaterat och konfirmerat sanningen så är du förlåten och jag accepterar mitt eget uppvaknande ut ur bråten, fortfarande med båda fötterna ovan jord. Och syrets sötma sätter igång sockerbubblorna som fylls och fyller ut de lungor som föryngringen beslutat sig för att restaurera, reparera och älska som om ingenting annat mer viktigt någonsin finns att prestera.