Känslor och Politik.

Känslor och Politik kan det höra i hop? Att en kvinna blir känslosam och delar med sig av sina känslor ses inte längre som skamfyllt men ändå, visst är det ett mått av undergivenhet som människan visar som "fläker" ut sig i press eller tv och blottar sina inre känslor? Är det ett tecken på kärlek eller är det ett tecken på svaghet? Kommer de andra som tror på henne att backa och ta ett steg tillbaka då hon visar känslor i "allvarliga" sammanhang? Kommer vi att uteslutas ur flocken då vi visar känslor, har kvinnor lättare för att visa känslor eller har hon lättare för att känna sig undergiven och kan då lika gärna visa sina känslor öppet? Kvinnor har en prägling som gör att hon känner sig undergiven mannen, den präglingen gör att hon har lättare för att visa eller att prata om känslor eftersom att hon redan känner sig undergiven. Varifrån kommer den präglingen? Forntidens styrare och ledare såg det som en styrka att i stället för att tala om och visa känslor, visa framgången, fina frun, guldet, glittret och godset. Det var trälarna som klagade och visade känslor, de visade tecken på svaghet och att de hade någonting att klaga på. Det var viktigt för härskaren att de andra trodde på illusionen som sade att de som styrde och hade makt var lyckliga och mådde bra, det var viktigt eftersom att det fick trälarna att hela tiden sträva efter att bli som dem. Hela systemet byggde på det. Fortfarande bygger systemet på detta. Att vi vill efterlikna och sträva efter att bli som de som styr, då kommer lyckan. Vi kan köpa oss till lycka heter det falska budordet. Det var viktigt att trälarna fortfarande trodde på detta, därför visade härskarna inga känslor, bara kontroll och makt. Visade upp attribut som speglade den lögnaktiga lyckan. Det ses kanske inte längre som en svaghet att visa känslor offentligt men i det undermedvetna sitter den gamla präglingen fortfarande  kvar och styr många människors agerande. Ingen som inte redan känner sig undergiven vill gärna visa sitt känslomässiga/erfarenhetsmässiga resonemang som har lett fram till beslutet i sakfrågan. Eftersom att i det undermedvetna så tyder det på undergivenhet och accepteras fortfarande inte i det politiska rummet. Allmänheten skall väl fortfarande se upp till "fel" saker och olika yttre attribut. Här behöver alla ta sitt ansvar, kvinnorna kan visa vägen, tala högre och oftare om känslor, uttrycka känslor i gruppen och visa att de tvärtom är en styrka och att gruppen kan nå en enorm framgång genom känslornas inflöde och införande i människans beslutsfattande sammanhang.