Jag finns alltid här- en kärleksförklaring.

Jag finns alltid här hos mig. Vad jag än har skapat och vad jag än har gått igenom så är det ändå mig själv som jag hittar där på slutet, tröstande, kelande, smekande, andandes och älskandes med mig själv. Jag är den som lyssnar på långa, ensamma och ändlösa sommarpromenader, jag är den som känner mig igenom alla känslor i höstrusket då bladen färgas röda och faller till marken. Jag är den som lyssnar inåt och skriver poesi då timmarna är långa och kvällarna är mörka på vintern. Jag är den som höll huvudet högt då katastrofen var ett faktum och jag är den som tvingade mig själv att överleva då hoppet försvann. Då kontakten med själens glada känslor upphörde och natten tycktes evig. Jag är den som alltid finns här, min egen bästa vän, som tänder stjärnor och fixar eldar, bygger mitt eget himmelrike, mitt kungarike. Jag är den som tålmodigt väntar in och ger mig själv det allra bästa, när det gäller kläder, mat, pengar, rikedom, överflöd, konst, kultur, skrift, natur, skönhet, sex, kärlek och passion. Diamanter, rubiner och juveler till vänner som gnistrar och glimmar med mig, familjen som växer, expanderar och älskar. Jag finns alltid här, jag har alltid funnits här. Och lyssnat, lärt, utvecklats, skapat, skimrat och älskat. Jag är den som aldrig övergav mig.