Lycksaligheten.

Jag kan inte fatta hur lycklig jag är som får leva mitt liv! Hur det än ser ut så är det ändå jag som får leva det, uppleva det och känna det. Igenom alla svackor, berg och dalbanor. Och gyllene, gnistrande soluppgångar som aldrig tycks ta slut, och så gör de det ändå. Plötsligt och abrupt så tas de ifrån mig och sorgen vara så länge som jag vägrar att släppa taget, jag får känna smärtan av att inte kunna ta emot, inte kunna släppa taget, inte kunna dela min upplysning, inte kunna lyssnas på, inte kunna dela mitt mod, min seger, min tunga och min kropp. Jag får känna allt och när känslokroppen är tom, tyst och tung känner jag segerns flyende änglavingar när jag begriper att inte heller känslokroppen är den jag är, lika lite som jag är den fysiska kroppen. Jag är lätt, genomskinlig och oslagbar, kreativ, öppen och oemotståndlig för den själ som vara mig nära.