Bryt upp.

Du som var den första som jag släppte in, du som var den första efter den förra som kom mig nära, du som visade att kärlek finns, i ömsint, storsint förening släpptes du in hos mig. I mitt hem välkomnades du. Du var den första som var sann på tvåtusen år. Men ändå känner jag nu att du inte är för mig, du är inte till för mig, det finns inget som väger över på vågen för att valet skall läggas på mig. Du har vuxit eller jag, vi var lika för ett tag. Jag jobbade ut och jobbade fram förändrades i församlingen, du vill ta det lugnt ha det tryggt och vila ifrån förvandlingen. Du vill inte vara här när jag är säker på mig själv, eller när jag är osäker. Det får dig att känna dig otrygg. När jag är jag är det så himla svårt att bli älskad, när jag står upp, drar gränser och byter roller fram och tillbaka. Det blev för mycket för dig. Jag förstår och förlåter dig för att nu måste du gå. Din nya tid är här och din nya värld väntar med mirakulösa mirakler. Jag vet en blomma som kommer att vänta på dig om natten ibland, medan du vilar tryggt förankrad i en starkare famn. Jag förstår, men ändå inte inte, karmatiska band som upplöses i tomma intet. Börja om eller göra slut. Ändå är jag så ledsen livet ut. Mina känslor är själen som sjunger sin sång som bara handlar om dig. Du som kom mig så nära. Bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr, oändligt är vårt stora äventyr.