Jag skriver om präglingar i min bok där jag har dokumenterat flera av dem och delat in dem i orsaken till dem/hur de uppkommit, verkan/vad de skapar inom oss och befrielsen/vad som händer när vi har befriat oss från dem. Jag har fortsatt att släppa präglingar i den feminina kanalen efter att jag har avslutat min bok, kanske blir det en uppföljare? När en människa har blivit förtryckt finns där alltid en känsla av värdelöshet som hon bär på i botten av sig själv, hon kanske vet vad hon är värd i huvudet men i känslokroppen/det undermedvetna känner hon inte att: hon, (t.ex.), är värd att älskas, är värd att känna närhet, är värd att lyckas osv. Jag har haft två olika kurser under slutet på förra veckan och i helgen, vi har fokuserat på att komma i kontakt med värdelösheten inom oss och vilka mantran som den har skapat, för att kunna frigöra känslan av värdefullhet så den kan skapa ett liv åt oss där alla våra behov är värda att uppfyllas! Kärlek, närhet, delning, överflöd, kramar, kel och smek.. "Jag är värd att få alla mina behov tillfredställda", är meningen som skall sitta som ett guld- och grundmantra i kroppen och själen. :-)
Jag har släppt fler präglingar som rör samhället, hur kommer det säg att det är lättare att demonstrera och uppröras av rasism, än av kvinnoförtryck? Är rasism värre än kvinnoförtryck? Hur kan man mäta det? Rasismen förtrycker både mannen och kvinnan medan kvinnoförtrycket bara förtrycker kvinnan, är det mindre värt att kämpa för då? Eller är det som jag tror en prägling av att inte kunna vara försörjd om det händer mannen i gruppen något som styr vårt agerande, (mannen försörjde oss i tusentals år). Som gör att så fort som mannen riskerar att bli dåligt behandlad känns det genast värre än om endast kvinnor och flickor blir illa behandlade. Är det så nu? Eller är det i själva verket precis lika fruktansvärt att förtrycka kvinnor som det är att förtrycka män, (och behandla dem rasistiskt?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar