Vi kan ta vårt ansvar.

Ja, det finns inga ord för vad som pågår i världen, vad det är som skapar välfärden och vad som pågår hos oss som inte tycks kunna se klart att ekonomin som de säger styr faktiskt inte behöver vara så dyr och kosta så många liv som den gör. Så många barn har blivit fångade och fängslade i dess garn, några säljs som fet mans slav, andra svälter tills de tuppar av. Och vi sover vår blinda törnrosasömn, stucken av törnen de gav oss i skolan, det finns inget annat sätt att sköta systemet, inget annat sätt att lösa problemet med hur vi människor skulle kunna leva utan att lära oss tro på att så många måste dö för några andra få, som lever i överflöd på öde ö. Sömndruckna i vår skönhetssömn köper vi sen aktier på börsen, belönar oss för att vi törs, sen tror på resultatet, kammar hem kapitalet, slår vad och slår till igen. Och dödar några fler stackars barn som är utmattade av hungern och törsten. Är det här vad vi väljer att tro, är detta vår sanning att ekonomin är Gud, som lämnar de små, svaga och behövande utanför? Har vi blivit så stuckna och av alkohol druckna, indoktrinerade och passiviserade att vi inte ser att det är vi som bestämmer i vårt eget land? Vi kan ta vårt ansvar. Vill vi spela ett ekonomiskt rävspel som gör att så många människor dör varje dag? Att några få försörjer sig gott. Att människor som sliter och släpar i vardagen ändå aldrig finner lycka, glädje eller harmoni? Vi kan göra vad vi vill i vårt land. Vi kan föregå med gott exempel. Vi kan bestämma om vi vill att pengarna skall räcka till alla. Vi kan dela lika. Ekonomi är ingenting annat än några knapptryckningar på en skitig dator, några nollor mer hit och några mindre dit.. och ändå tror vi på denna skit! Grundlurad i tanken, igenmurade ögon på banken. Vi kan bestämma att dela lika, d.v.s att trycka lika på knapparna, att skriva lika på lapparna. Omöjligt säger de som hjärntvättats till att tro på skiten, barnsligt enkelt säger jag till eliten. Vi kan, vi vill! Vi bestämmer över vårt land.

Maktens ring.

Jag har rätt att vara i makt tillsammans med människor från den undre världen, från den övre världen, från ö-världen och välfärden. Jag har rätt att vara i makt tillsammans med den som jag har nära men då förändras min biologiska klocka och jag förvandlas från docka till man, fy skam, och jag ser plötsligt världen ut genom mitt högra öga medan min vänstra förblir tomt, tyst och livlöst. Och vad skulle då en ungmö som jag kunna göra, jo, jag kan taga mig en fager mö, att leva i balans någon annanstans och ingen kan mig störa, från att leva i denna gudomliga pakt för att bevara denna ursprungliga makt. Och utan maktens ring är jag föga rik i anden, jag som tog emot facklan som brann och bar den längs hela stranden. Är det celibat och singelskap som gäller för en syster i själen som jag? Spelar det överhuvudtaget någon roll då vi har släppt all kontroll och tar emot kärlek från alla människor? Jag är makten i mitt liv och jag drar till mig alla människor, alla situationer, konstellationer, subventioner och ordinationer . Jag drar till mig lycka, olycka, kärlek och hat, beroende på hur mycket jag renar och rensar under mitt tak. I mitt bo, mitt hem och min kropp, flaggan vajar fortfarande på bergets topp, maktens härlighet breder ut sig och vart jag än går, så är jag hemma just exakt precis här.

Så ser jag dig.

Jag har ingen kontroll i det som sker, jag tar bara emot kärleken som kommer i alla dess fulländade,fullständiga och formidabla former och formler. X och y upphöjt till 3, jag vill fortfarande vara med. Jag övar mig, tar över och tonar in mig på den allsmäktiga Alkemistens outtröttliga men oumbärliga arbete. Jag tar emot kärleken från mina vänner, från alla som ser mig, från ljuset i mörkret, från tillgången till dollarn och de skyhöga kronorna på börsen som jag sätter i segerkransen. Jag tar emot magnetismen, åtrån i hjärtat som gör mig så stark, som drar mig till dig. Magnetismen som gör att vi alla är ett och lever för samma sak under ljusets och jordens tak. Jag tar emot kärlek i denna stund, jag tar emot orden, jorden och horden av människor som ser mig som ljus, kraft och kärlek. Oemotståndligt söt, oslagbar och underbar för de stora massorna, bra betalad av de stora gigantiska kassorna. Älskad av skönlitteraturen, autografsignaturen, naturen & djuren, och muskulaturen! Jag tar emot ljus, kärlek och kraft, jag är sedd som en ljus kraft i alla människor i alla världar hos alla som riktar sina blickar åt mitt håll. Jag är kärlek och är stolt över det. Utkastad och bortkastad en gång men avkastningen har gett resultat, mina konton svämmar över av tillitens insiktsfulla tillgångar. Allting finns här för mig att ta del utav. Och när jag ser på dig så bländar du tillbaka, fastnar på linsen som fängslad av ljus, du strålar av lycka och kärlek, växer i omfång och ger till dig själv ditt livs allra största möjlighet att förverkliga ditt livs allra högsta syfte! Så ser jag dig.

Jag älskar mig som jag är.

Jag älskar mig som jag är. Jag älskar min sexualitet som den är. Jag älskar de vidsträckta skogarna, bergen, de snårträngda djunglerna, träden, jorden, sötman och rötterna. Sumpmarkerna, våtmarkerna, savannen, tundran, öknen och hettan. Jag älskar vätan, västan, snön, vårfloden, sjöarna, haven och regnet som faller. Jag älskar mig som jag är. Jag älskar min sexualitet som den är. Jag älskar känslorna, blockeringarna som brister, rädslorna, skammen och skulden. Ilskan när den exploderar, tårarna när kontrollen havererar. Orgasmerna: klitoris-helkropps och livmoderstappsorgasm. Hjärtats och själens orgasm. Jag älskar mig som jag är då eruptionen och explosionen uteblir, då rädslan segrar och får styra ett litet tag till. Jag älskar mig själv i kvinnans evolution även när allting stannar, står stilla, stelnar och du inte vill ha mig längre. Då du stänger ditt hjärta med armarna i kors framför, vilket egentligen borde vara brottsligt att stänga ute kärlek då det bjuds. Men, jag älskar mig som jag är, jag älskar min sexualitet som den är. Och det gör inte du. Du tyckte den kunde vare ett tåg som gick på räls eller en bil som man körde in i ett garage och som man fann på samma plats och startade på samma sätt dan där på. Med mig blir allting obegripligt och ogripbart, mig kan ingen få ett grepp om, inte ens jag har en susning eller förmåga att förutse mig själv men har förstått den oerhörda tjusning och kärlek som det innebär att vara jag. Med allt det andra runtomkring.

Lyckan.

Jag tonade in mig på lyckans djupa mästerliga vibration, skruvade upp volymen och lät den fylla mina sinnen. Jag hängav mig åt kroppens ljuvliga kapitulation.

Jag släppte fram lyckan som jag integrerat i mitt sanna jag som en bärande, bestående och beständig känsla. Lyckan som är min kreativa rättighet på jorden, lyckan som jag är tillåten att känna och vara i: varsom helst, när somhelst och tillsammans med vem somhelst.

Jag har rätt till lycka, jag har rätt till lycka. Jag har rätt till att känna lycka.
I vilken separation som helst. I vilken konstellation som helst. I alla diskussioner och i alla positioner.

Då smällde det. Rummet exploderade av känslor i rött när ditt försvar brast och gav vika för din undertryckta ilska och forsen kom farande utan fördämning när attacken på mig var ett faktum. Jag förstod och förlät men jag kände ändå skammen när du gav dig på mig som jag fick betala för att jag skulle kunna lysa i fullkomlig lycka.

Jag förstod varför du lade den på mig. Du såg min lycka, du kände min lycka och du såg mitt ljus. Men du såg inte handen som jag sträckte ut för att följa dig hem till ditt eget hus.

Jag känner den fortfarande, lyckans vibration, jag tonar in mig alltmer
på denna halsbrytande, banbrytande och internationellt kända opera-ton.

Vi är ovärderliga.

Se det fantastiska känslomässiga kärleksarbete som du gör genom att känna dig igenom allt sådant som är gammalt, utnött och kantstött. Sorgligt, skört och sårbart. Belöna dig själv och förstå att du är rik i i anden, oändlig i själen och ovärderlig för den nya tidens uppvaknande. Snart så kommer det svenska samhället och hela världen förstå vad du gör och förstå vad du gjort. Se dig själv som den heliga samtida profet som du är, se hur hela världen väntar på din sanning, se modet som gör att du är här, som gör att du har kommit ända hit. Se att du är ovärderlig. Forstätt att gå då vägen känns svår, då det känns som om det gamla motståndet återigen har slagit sina larviga lovar runt din hals och hindrar dig från att fritt dansa livets vals och från att släppa in den kärlek som du är väl värd att vältra dig i. Du är ingenting annat än kärlek, ljus och kraft. Målet är då jag kan se mig bada naken i min egen kärlek dygnet runt, då jag kan se mig utstråla kärlek från min källa i varje sekund och då jag ser min oerhörda och oemotståndliga kraft som har dragit mig ända hit. Du och jag är ovärderliga.

Havet upprör.

Mig går inte att stoppa in i ett fack för att förminska, förbruka eller ens att förstå när känslorna river och sliter i mina vindpinade segel så långt som skutan kan gå. Sjön är blå ibland och havet är i uppror då sirenerna lockar med frihet från sömnen och sensualismen bortom drömmen. Frihet från kapitalism och förening bortom dualism. Sirenerna lockar med evigt liv bakom löjets kiv, egots makt upprör men upphör då du och jag blir ett. Då jag äntligen tillåter mig att bli mätt från maten på faten och tillfredsställd från begären som lockar och pockar. Jag är tillfredsställd och jag är mätt, vad är det då som lockar på detta sätt?