Sömntutan.

Hur skall vi tillsammans ta oss ut ur masshypnosen som tystar oss, förnedrar oss och förändra prognosen för tusentals barn som lider i tysthet av diverse syndrom och symptom när själen har somnat och domnat bort i ett sömndrucket tillstånd?  Hur skall vi beskriva vår belägenhet för våra barn som växer upp i tron på att det är något allmännyttigt och normalt att ha brister på allt: pengar, lägenhet, skönhet, tid, respekt, kärlek, tolerans, trygghet och balans? Barn som växer upp i tron på att det är fullkomligt normalt att kivas om pengar och makt, att inte trivas i skolan eller på jobbet, att alltid vara utanför, att inte höra hemma eller vara hemma där kärlek och kreativitet går hand i hand. Hur skall vi kunna ta emot en massa främmande från ett annat land när våra egna barn blir lämnade och inte känner trygghet och tillit i livets famn, när tillgången till sprit och andra droger är uppenbar och självklar? Varför tillåter vi allt detta att finnas, varför vill vi inte minnas att livet är skört och fint och att vi kan välja att vilja ha det på ett annat sätt, vi kan vända om vi vill och i stället börja göra rätt. Vi vet att inom oss alla så bor en sann rebell som skulle vilja stå på barrikaderna en ljummen kväll  och skrika: "Hjälp oss nu för fan, för vi vill alla dela lika! Hur kan vi lämna någon utan? Vakna nu din förbaskade Sömntuta!"