Min tro på mig själv som Maria Magdalena.

Plushealingen tar dig till tidigare liv om det behövs och om du är redo att möta de starka känslor som finns lagrade i dina cellminnen. Det är ingenting som jag kan veta något om på förhand, ibland är klienten redo bara att möta det som finns undangömt, ofta kommer det lite längre fram på vägen när många undertryckta känslor från barndomen har "arbetats" igenom. En undertryckt känsla försvinner från kroppen då vi känner den fullt ut ända in till roten, då vi välkomnar och känner den fullt ut även om det gör ont och känns läskigt, det är då som den försvinner för alltid. Jag gick schamanens väg och kände mig igenom alla min undertryckta känslor från barndomen, jag ville frigöra all frusen energi som fanns lagrad inom mig. Jag ville häva tiden och förtrycket på den egna kroppen och själen, jag ville nå min högsta och största potential. Detta har inneburit ett enormt känslomässigt arbete som har tagit ca: 13 år. Barndomen, ungdomen, det långvariga och misslyckade förhållande som jag har haft, de kortare förälskelserna, alla utlands flykterna som jag har gjort. I alla människor har jag mött min spegelbild, och i alla möten har jag släppt fram de känslor som det väckt. Skuld, skam, rädsla, misslyckande, förnedring, förödmjukelse, ilska, besvikelse också vidare.. Tidigare livs- minnen kom ibland, då och då under hela resan men började först fördjupa sig och ge sig till känna på allvar runt år 2009. Det tidigare liv som jag kommer ihåg som jag närmade mig och fick insikt om före det var inte några "kända" inkarnationer, de var problemfyllda, (som alla), fullt av lidande, (annars skulle det inte finnas undertryckta känslor att hämta där) men framför allt handlade ofta om den stora värdelösheten. Jag arbetade mig fram till känslan av klägg och klet som sitter närmast intill och i vägen på väggen för själva kärnan av kärlek som vi är skapta utav. Jag jobbade länge och väl med den stora värdelösheten som följt med mig i inkarnationer och jag integrerade värdefullheten. Om det inte hade varit för denna ordning så hade jag själv absolut och direkt avfärdat min inkarnation Maria Magdalena som en projektion av ett sinne som känner sig värdelöst för att skapa just värdefullhet. Jag konfronterade mig själv och mina minnen hur många gånger som helst, men ingenstans kunde jag krossa dessa bilder och känslor som jag fick känna mig igenom. Jag blev överbevisad gång på gång. Jag hade också arbetat med min oerhörda förminskning, känslan av att vara utan betydelse också vidare.. Jag är väldigt metodiskt och obarmhärtig när jag själv krossar mina illusioner, jag tar mitt arbete och uppdrag på högsta allvar, ingen vet mer än jag hur viktigt och självklar sanningen är för healing/personlig utveckling. Vi kommer ingen vart utan den.  Men fortfarande så kom regressionsminnena och berättade nya saker. Jag fick mycket bilder till känslorna i början, jag träffade också två personer som också var med när dramat med Jesus utspelade sig, som bekräftade och såg min sanning. Faktum är att de flesta minnen, har min själ bestämt sig för att släppa tillsammans med andra, mycket på grund av de smärtsamma minnena men också känns det skönt att få ett vittne till något så stort och oerhört. Särskilt i början, när jag fick insikt och kunskap om att jag var med "där det hände".   forts följer nästa inlägg..