Grottan Frankrike

Jag kom till slut till Frankrike från Syrien, allt var förlorat, jag hade ingenting kvar, man, barn, hus och hem, allt var förlorat när jag kom till det nya landet. Jag var Maria Magdalena och beslutade mig för att bosätta mig i en grotta den sista tiden av mitt liv, jag satt där för sexualitetens skull. Jag satt där för rätten till min egen sexualitet, min sexualitet som var kopplad till jorden, havet, åkrarna och ängarna. Späckhuggare och delfiner. Jag var ett med Universum, ett med Gud och jag var ett med Moder jord. Jag satt där för rätten att känna, utforska och uttrycka sexualiteten som tilhörde mig och inte någon annan. Jag satt där för rätten att vara ett med min egen sexualitet. Sexualiteten i ljuset. Enheten mellan den sexuella och himmelska kanalen. Den som jag inte ville skulle styras och övertas av männen, den som männen hade lagt beslag på tusentals år tidigare. Och den som jag från början hade lämnat ifrån mig. Anledningen till detta förbryllar mig fortfarande, varför Gudinnan inte behöll sin sexualitet. Och mannen som sedermera också begränsade sig och avskiljde sig från sin sanna sexualitet. Allt för att separera sig från sin sanna storslagna kärlek. Skulden, skammen, rädslan och ilskan som vi stoppar ned i den sexuella kanalen och använder oss utav för att skapa den lägsta formen av sex. Den som håller oss kvar på den lägsta vibrationen av oss själva där själen utesluts inte får ta plats eller vara med. Jag satt i grottan och såg mitt liv som närmade sig sitt slut, jag längtade hem till mitt eget folk och ville bli begraven därhemma tillsammans med den som jag älskade. Jag satt där och visste att jag skulle dö, såg tidvattnet och vågorna som slog mot land. Långt hemifrån. Smärtan när jag kom till Frankrike var obeskrivlig, jag led verkligen i denna inkarnation som Maria Magdalena, efter denna regression tog den mer än tolv timmar innan jag kunde komma tillbaka i min kropp igen, jag fick övertala mig själv till att mödan varit värd då jag erinrade mig all den kärlek som vi får vila i mellan inkarnationerna. Mödan kommer också vara värd då alla ljusets bröder och systrar träder fram. En efter en kommer vi alla, jag var först ut. Så såg mitt karma ut. Min tur att ta de största och första stegen på darrande ben. Jag tackar mig själv för min inkarnation och mitt gedigna arbete i ljuset och med bland annat mästaren Jesus. Jag tackar mig själv för modet att följa kärlekens och ljusets väg.