Amor Vincit Omnia.

Jag går genom bardot, levande, lysande och leende för jag har släppt barndomsvännernas begrepp om mig själv som en begränsad själ i en kropp utan kokong. Jag accepterar alla tillstånden och trevar efter tvillingsjälens tamdencykel som vi styr och trampar runt tillsammans i Universums tindrande Vintergata. Jag känner mig något yr, kan man vara i bardot innan man dör? Jag förstår att jag överlever när allt går överstyr, gång på gång. Jag har strålat i observationen tusentals gånger förr, milen som jag har vandrat och lagt bakom mig är miljontals många och långa vid det här laget. Och när jag släpper taget och vilar i tillitens tröst, tar emot kärleken som kommer och inte den som jag förlorar, känns universums ljusklara stillhet som moderns bröst. Som tar emot mig när jag kommer, igen och igen, Och igen.. lyser vi klarast och underbarast!