Bara för mig.

Jag är i trösten nu, jag är i mötet med mannen, mannen som jag skrev om, mannen som tilltalar mig, som ser mig, som ger mig: glädjen att vara annorlunda än den kvinna som han är van vid eller som samhället har format till den som hon är utan att själv veta om det. Eller att söka rösten och trösten inom sig själv och inte utav någon annan. Jag sökte fortfarande efter tröst vid moderns eller broderns bröst utan att veta, att det fanns i min egen röst, i mitt bara bröst. Bara för mig, bara för mig, bara för mig.