Jag har varit otillgänglig för allmänheten så lång tid tillbaka som jag kan minnas, jag har varit försvunnen, gått upp i rök och gömt mig i snåriga skogar och mörka gränder. Jag har letat efter mig själv, efter dig och efter mitt uppdrag och andliga uppvaknande. Jag har dömt mig själv så hårt för att jag ledde er fel den där gången, att jag ledde er till slutet när det egentligen skulle bli början. Det skulle bli alfa och omega för världen men det blev er egen undergång och slutet på färden. Jag har vilat från berömmelse så länge nu, jag har vilat från att velat dra i väg med er ännu en gång, för jag måste vara säker på att ni bara lyder er själva först och främst, jag måste vara säker på att ni endast gör och för fram det er egen själ har bestämt.
För jag kan inte gömma mig ännu en gång, jag kan inte längre hålla tillbaka denna vackra fågelsång som sjunger i mitt öra, för tiden är inne att förstöra de gamla invanda falska mönster av trygghet som ni kan se alltjämt utanför era inglasade fönster. Tjäna er själ för allt vad ni är värd, böj er för ingenting annat än att förtjäna kärlek på er färd. Ni är de som har kommit till jorden för att visa mig er storhet och er egen stjärnglans, nu drar vi ut i det ursprungliga och slutgiltiga kriget med kärlekens lans. Som handlar om frigörelsen, förstörelsen och förgörelsen av det gamla mönstret, det urbota tråkiga och dumstridiga monstret.
Gör sånt som ni inte vågar, gör sånt som ni har någonting emot, förändra världen till ett hett, heligt och älskande kärleksklot. Se sanningen som den är, lär er allt om framgången, motgången, frälsningen och hjärtat som ni när. Ge inte upp för ni är störst, var i modet och slit er från er förtryckta syskons bröst. Gör allt vad ni har drömt om och gör det nu, så lyser och lystrar ni till ungdomlighetens källa och skattkammare, som skimrande skiner i själen på var och en av oss som bor här. Ljusår från att ha varit bortglömd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar