Är det kränkande för dig?

Är det kränkande för dig om jag tar emot dig och din familj på Arlanda, berättar för dig och din familj om vilka vi är som bor här och vad vi tror på? Om vad som är viktigt för oss, vad vi är stolta över och om våra fantastiska söner och döttrar som är fria att välja vem de vill leva och älska med? Är det förnedrande för dig att jag ber dig att respektera din dotter för nu när hon kommer att bo i det nya landet är hon fri, fri att välja sin make, pojkvän, sina skolor och arbeten. Hon är fri att tänka och tycka vad hon vill och vi vill helst att du skall respektera henne för det, hon kommer i sin tur att respektera dig för att du har lagt bakom dig de gamla seder och bruk som vi kallar för förtryck här. Är det okey för dig att när vi ger dig frihet, möjlighet till arbete, socialt skyddsnät, skola, vård och omsorg att vi också ställer samma krav som vi gör på oss själva som är födda här? Är det fel att både ge rättigheter och skyldigheter? Kommer du att göra motstånd mot mig om jag vill att dina söner skall lära sig att respektera kvinnan i alla hennes fria former så att de också skall få möjlighet att gifta sig av kärlek? Kommer du att förstå mig när jag förklarar för dig att det är något som är viktigt för oss och att det är något som vi är väldigt stolta över: den kvinnliga frigörelsen, respekten för den feminina sexualiteten? Och att vi önskar att dina döttrar skall få ta del av den och lära känna sin kropp, att de också skall få en möjlighet att njuta utav sig själva, simma, yoga, dansa och älska? Skulle du kunna förstå att jag vill dig väl, att jag respekterar din tro och religion men inte samtycker till de gamla kulturella sedvänjor som finns där du kommer ifrån, att jag vill bevara det som är vackert, sunt och sant för mig? Jag skulle vilja prata med dig, bjuda hem dig, skratta och gråta med dig, lära känna dig och lyssna till dina historier, men de kulturella skillnaderna som tystas ned i dag är alltför stora, det skapas segregation av att jag inte ställer krav, är tydlig med mina önskemål och drar gränser. Gör jag det så kan jag släppa in dig på riktigt och bjuda på den som är jag. Den nya människan som du har kommit hem till och de nya värderingar som jag tycker att du får försöka lära dig att respektera. Så skall jag göra mitt allra bästa för att respektera dig, din religion och din familj. Jag tror att du skulle kunna förstå mig och klara det här galant om jag följde dig och din familj den första svåra tiden av invänjning i allt det nya. Följde dig, din fru och dina barn som en kontaktperson som kunde förklara, översätta, visa och vara en länk mellan alla olika instanser som du kommer i kontakt med. Men frågan är om mitt eget folk skulle kunna se att en ordentligt genomförd integration är någonting som är helt motsatsen till rasism?