Jag vill vara med någon annan.

Jag vill vara i talbarheten med någon annan, jag vill vara med någon annan i Finnforsfallet av ord, musik, grammatik och förlösande dramaturgi. Jag vill vara med någon annan då det blixtar av sorg, vrede och uppdämd skapar förmåga, då det dundrar av demoner som faller, då kaskader av färg kastar på ljus på väggen, vägen, och de andra bedömer vad har gjort. Jag vill vara högst, störst och mest tillsammans med någon som är precis som jag, någon som har fastnat i bedömningen som om det vore en ond varelse i en elak skog full av vassa tallar, när det egentlig är ett snällt, varmt och välkomnande Mumintroll som bjuder på te under busken. Att vara bedömd är ingen ond handling, Jag har fortfarande kvar makten och kramen hos mig själv.
Men jag vill vara med någon i denna forsande flod av att vara eller att icke vara, jag har talbarheten och de onda tallarna har förvandlats till goda i etern. Jag har kvar lyckan som en sann smed, att leva för att lära och att leda min här in i denna ljusets sfär.
Men jag vill vara med någon annan när löven faller, blommorna vissnar, folket tisslar och tasslar. Jag vill vara med någon annan i skrivandets, varandets och skapandets ädlaste konstform.