Jag är medskapare.

Jag är medskapare till mitt eget liv, min egen fotbollsplan och till min egen hellyllearena med atmosfären öppen och närvarande av Sirius segerljus som ljuder som en ångloksvissla som skär genom luften och väcker allt levande. För bekräftelsen är här, berättelsen är här och honom jag håller så när och kär har äntligen börjat att ge sig till känna, brusa, busa, bocka och niga. Genom tid och rum, alltid genom tid och rum och jag har fortfarande inte vett och etikett nog att tiga, vara dum och stum. Nej, jag har kanaliserat ut allting och ännu mer ändå som inte skall vara här, min fader, min skapare och jag är lika som bär. En tomhylsa släpptes från bältet och rånaren rymde fältet när han såg att ljus kan vara, bäras och ägas av ljus, rent ljus. Vart skall du gå nu och vad skall du göra åt insikten att allting, precis allting finns inom dig själv och innanför ditt egna universum? Vad kan du göra nu annat än att vara acceptansen av ledarskapet som solar sig i glansen så sockersöt som du är, gnistrar och sprakar som självaste Brigitte Bardot på månskenspromenaden.